noll nio

Tvåtusen nio, ja här är mina funderingar över just detta året.
Vilken bergochdalbana det varit för mig. Började inte särskilt positivt med vetskapen om att jag skulle bli uppsagd från jobbet, mitt uppe i ett uppdelning av grejer för jag skulle flytta isär med sambon. Inget kul alls faktiskt, sen blev man singel igen och alldeles för sårad för att ens se åt någon på väldigt länge. Sveket ifrån ens eget kött och blod där det enda jag krävde var att få lite tid och lite stöd ifrån min far.
Våren kom och varslet om uppsägning kom och på ett sätt var det skönt att man skulle komma ifrån jobbet som hade en del dåliga sidor (men jag älskade det ändå). Vemodigt gav man sig ut i sommaren med många vänner som gått samma öde tillmötes och sommarmånaderna blev riktigt trevliga, fester och bus och det kändes som en lång semester. Minus var ju när jag väl vågade mig på att träffa killar fick jag tag i en som lovade mig guld och gröna skogar och sen dumpa mig på sämsta sätt.. så var kärlekslivet tillbaka på ruta ett igen.
Nåja, höst kom och hockeysäsongen drog igång med fart och fläkt! Den har verkligen räddat mig på många sätt, man umgås med folk och rör på sig och utvecklar mig psykiskt och fysiskt. Framstegen är inte lika tydliga som när jag började men jag vet att det tar sig :)
Jo sen kom vintern och lustigt nog dök det upp en strimma hopp om kärleken, ett möte utan utbyte av ord och sen såg jag helt plötsligt världen lite annorlunda. Jag ska inte säga mycket mer om det, för ännu är det inget officiellt, men jag hoppas på det och jag känner att den oron jag hade om att jag kanske förbrukat mina chanser när det gäller kärlek, är borta nu. Ett litet ljus i tunneln om att jag också kanske kan finna den där samhörigheten.

Så nu sitter man här, klockan är 16.14 och det nya året närmar sig, funderar på hur man skulle summera tjugo hundra nio. Jag vill säga att trots alla motgångar känner jag mig starkare, men samtidigt svagare. Jag har knutit nya kontakter med en hel del härliga människor och funnit tillbaka till gamla vänner. Groll som legat och pyrt är bortspolat (inte det med pappa dock) Kanske har jag lite nya planer när det kommer till karriär och vem vet snart kanske det drar igång.
Så gott nytt år, och ja just det, mitt nyårslöfte är att jag ska läsa mer böcker, vårda mina vänskaper och att se till att jag får det jag vill ha!

Lagens långa sexiga arm

Eftersom killen jag är hopplöst betuttad i envisades med att betala min taxi hem den morgonen när vi pratat om allt och ingenting i flera timmar, kom jag med förslaget att jag skulle återgälda honom någon gång. Sagt och gjort så kom jag med ett förslag att vi skulle gå på bio. Han tyckte det var en bra idé och jag studsade av glädje. Vi bestämde en dag som sedan blev hektisk och stressig för honom och jag var helt säker på att han hade ångrat sig och ville inte ha med mig att göra längre. Då kommer han med förslaget att han skulle komme hem till mig på en fika den dagen istället (sikken tur att jag städat och bakat och allt var i tip top ordning) och så sa han att vi kunde ta bion dagen efter istället och kanske ta en öl efteråt. (mera glädjeskutt) Så han kom hem till mig och när jag öppnade dörren till min perfekta nystädade lya står han med sitt charmiga leende och bara förgyller hela min dag. Vi satt och pratade och hade som förra gången mycket att prata om och väldigt trevligt. Han fick till sist ta sig i kragen och åka hem kl 00 för han skulle upp och jobba tidigt. Sen kom orden man verkligen ville höra "Vi ses imorgon" och jag kände själv hur jag nästan överdrivet skränade " Ja, det gör vi!!"

Sagt och gjort så ringde han på dagen och vi gjorde upp våra planer som innebar bio kl 21 och kanske en öl efteråt. Väl inne på bion så satt jag och trånade efter att han skulle visa minsta lilla intresse och kanske luta sig emot mig. Men han höll sig på sin kant och lilla jag åker bergodalbana mellan.. han gillar mig - han gillar mig inte..
Efter bion blev det ändå att vi drog oss båda för att gå skiljda vägar så en öl blev det på Café Viskan som dubblar som bistro på kvällstid. Jättetrevligt, men samtidigt lite stelt satt vi och pratade till de stängde och han känner ju massor med folk i stan så vi hejade och skämtade med alla därinne. Han verkade inte alls blyg över att han satt med mig och att vi var på dejt verkade nå fram till de flesta. Vi gick vidare till Vimmel och drack några drinkar medans jag själv satt och iakttog att alla tjejer satt och trånade efter just min dejt. Vilket gjorde mig stolt på något konstigt sätt. Vi hade jättetrevligt och jag lade handen på hans rygg när vi gick genom folkmassorna och vi kände att vi inte rikitgt passade in ibland Vimmelfolket. Så vi gick ut efter ett gäng killar startat ett iskrig. Fnittrade vidare till Wisers där vi satt i bara en liten stund tills vi fick skjuts hem av en vaktkompis till honom. Väl där fick vi för oss att en till film à la Voddler och slängde på nåt skräp. Fortfarande ingen kroppskontakt från hans sida och jag visste inte alls vad jag skulle tro. Men efter en stund slängde han sig i soffan och hamnade delvis på mig (av misstag eller ej?) men jag sa till honom att han skulle komma och lägga sig längre upp för det var mjukare där.. he he
Inte mer än några sekunder gick förbi innan vi kysstes och det kändes som om vi gått kring het gröt alldeles för länge och vi kastade oss in i varandras armar ömsesidigt!! Det var definitivt en passionerad kyss och filmen försvann i bakgrunden och tog slut.. Åh, jag inser nu att jag är så insyltad, har varit hemifrån några dagar och jag saknar honom och kan inte vänta tills jag får se honom igen.. Det gör ont i mig, så mycket tycker jag om honom!!

Decemberpirr

Ja det närmar sig jul och alla barnen börjar känna av att klappar och julmys är nära, men det är inte därför jag har pirr i magen. Jag har nyligen upptäckt en person som kretsat precis utanför mitt liv, funnits där men ändå inte. Jag har sett honom förut och sett honom som ouppnålig. Men några möten senare och det varmaste leende jag någonsin mött har vänt på steken.
Kär... jag har inte varit kär sedan jättelänge, och jag är så kluven. Jag vill skrika ut det över gator och torg, men samtidigt är jag rädd att det försvinner om jag gör det. Nytt och spännande, till den grad att jag inte kan äta och sova rikitgt men på ett bra sätt. En liten fågel flyger och sätter sig på mitt balkongräcke och jag kan inte sluta le, jag har en positiv syn på det mesta (som om jag inte redan hade endorfiner så det räcker och blir över) han är allt jag tänker på....

För ett tag sedan hade vi tjejkväll och jag slängde på mig en cocktailklänning och de fina nya skorna jag köpt på rea. Vi dansade ut till kompisen i Rydboholm och sen infann vi oss i krogkön. Just då dyker han upp, killen som ger mig en mindre stroke när jag ser honom. Ville flyga fram och krama honom men det skulle nog verka konstigt eftersom vi endast haft sms kontakt. Jag sansade mig och tjejerna stod i baren och handlade nåt att dricka. Jag såg att han satte sig vid ett bord längre bort och jag bestämde mig för att gå fram och hälsa. Med självförtroendet på topp gick jag i min snygga klänning från MQ och han lyste upp när han såg mig och jag fick en kram <3! Chockad och glad märkte jag att hans kompis kollade frågande på mig så jag sträckte fram handen och skulle presentera mig när han utbrister: "Är det du som är 26-åringen??" Jag blev tagen av kommentaren och faktumet att han visste om mig. Tyder ju på att de pratat om mig :D Han lös också av lycka och ville gärna att jag skulle "ta god hand" om hans vän. Smickrad och fylld av rosa moln och fjärilar gled jag tillbaka till mina kompisar. Men inte innan killen säger åt mig att vi ses sen... och det gjorde vi, båda stod utanför vid stängningstid och ingen ville egentligen skiljas ifrån varann så jag hängde med honom hem och vi lyssnade på musik och pratade i många timmar, tills solen gick upp. jag var tvungen att åka hem så sent (eller tidigt) som 8 på morgonen och vid dörren fick jag den varmaste kramen som jag någonsin upplevt. Nästan som om han inte ville att jag skulle gå. Garanterat den BÄSTA kvällen/natten/morgonen på hela 2009, ja kan nog till och med säga någonsin..

Ja annars är det match idag BHC damer spelar mot LN70 och idag vill jag verkligen göra ett mål eller 2, känns som om det borde vara min tur idag, ja eller assist hade oxå suttit fint. Lite poäng till min statistik :D. Så frukost i form av fil och flingor, två knäckebröd och en klementin och kaffe+ vatten med resorb.. sen en snabb sväng ner till Knalleland och hjälpa BHC föreningen att möta våra härliga supportrar. Hem igen, försöka hinna laga mat och en snabbis till biltvätten (den är inte längre metallic utan snarare knottrig av allt grus och salt. Stackars bil..

Vinterväder på hösten..

Ja, idag när jag gick upp, okristligt tidigt (kl 9.00) så tittar jag ut genom fönstret och set att det singlar sakta sakta ner stora snöflingor mot marken, samma dag som jag och mamma skall åka 9 mil för att hälsa på "plastfamiljen" i Onsala. Det hade redan hunnit lägga sig en decimeter snö när jag kom ut till bilen och att ta sig upp för backen till mammas lägenhet var inte tal om.. till och med döbelnsg. var svår för mina blanka sommarsulor. Ringde mamma som fick halka ner till ICA där hon bor. Kallt å jäkligt och blött som f-n! Ja ända fram tills vi kom in till GBG så snöade det faktiskt, men efter Götet blev det till regn och nu när vi varit framme en stund så är det skönt att komma ifrån vardagen och Borås ett tag. Inte trött på det alls, men lite ombyte och träffa vänliga själar i Kungsbacka är det ju inget fel på.
Så ikväll så tar jag mitt första glas vi på länge och bara njuter. Kanske man får spela match på söndag, vet inte ännu, men jag håller tummarna. En varm kram och gosiga tofflor till er därute som fryser.

Hall of Fame

Ja vår seriestart med division 3 laget gick ju alldeles utmärkt, i ishockey då såklart. Vi åkte i Lördags de 10 milen för att spela mot Lödöse LN70 och vi visste ingenting om deras lag och motståndet de hade att bjuda på. Till vår (positiva) förvåning fick vi spela 3 x 20 minuter och det är ju inga problem för vårt vag har ju toktränat inför div 2 och då är det alltid så långa matcher. Så i första perioden åkte vårt lag mycket skridskor och vi hade övertaget i största delen av första. Tack till vår fystränare och till upplägget med mycket konditionsträning!I andra perioden gick det lite långsammare och viss irritation uppstod när det andra laget började käfta med våra tjejer. Men tji fick dem.. vi fick in två eller var det tre mål i andra perioden. Ja min tid att glänsa var när jag trampade massor med is framför mål och fick en klockren pass av Sunkis (Emelie) och jag tog mot den på klubb bladet och skickade in den mot mål. Till min förvåning var målvakten inte med på detta och den gled in till vänster om hennes ben in i mål! Wow vilken rush! Jag tror det var 5-0 målet jag petade in, visste inte riktigt och matchreferatet, ja det blir nog inget den här gången.

Jag åkte in i båset och satte mig och Caroliné, snäll som hon är åkte för att hämta min puck. Så här har ni den, i all sin smetfria prakt! Och inte nog med det så gjordes det två mål till innan matchen var över. Jag kan bara säga att det kändes härligt att börja serien med en sån här skräll. Jag tror hela laget växte en del med den här matchen och alla lärde sig en del. Det samarbetet vi hade i lördags hoppas jag att vi kan ha med oss på alla matcher! Eller ja, vår målvakt kanske inte fick så mycket motion.. hos stod å frös mestadels av tiden, men jag tror hon var nöjd med det också..

BHC - Borås Hockey Chicks

Tisdag natt

Ja här har jag legat och vänt på mig i en timme och klockan är 02.21 och jag kan fortfarande inte sova. Det är inget ovanligt nuförtiden, är rastlös på kvällarna och sover till 12 istället. Så nu skriver jag av mig och ser om det får mig att somna.

Matchen som jag var kallad till, blev en för min hall of fame, jag satt på bänken och tittade på i de första 2 perioderna och lärde mig massor. Jag hade till och med riktigt roligt trots att jag inte ens visste om jag fick spela alls. Men i tredje perioden med en stor ledning för vårt lag så fick jag komma in och spela, jag som inte var trött alls höll högt tempo och jag tyckte att vår femma var samspelta och hittade varann väl.

Men det bästa med sista perioden var att jag fick pucken och började spela upp den och hamnade mitt uppe ibland tre motståndarspelare och skickade över en pass till Sunkis (ja hon kallas så) och pang sa det så satt den i mååål! Riktigt roligt att jag fick komma ut och göra en assist när jag knappt etablerat mig i laget ens.. det finns ju hopp för mig oxå. Det är mycket övning kvar men jag tror att jag förvånade några människor på ett positivt sätt iaf!
Min första tagna poäng!

Sen funderar jag mycket på det här med tillit till framförallt killar/män.
Jag har dejtat några killar sedan min senaste kille och jag märker att så fort de visar att de är intresserade och börjar få känslor, backar jag.

Vet inte riktigt vad det beror på, om det kan vara sedan min sambotid där vi inte alls kom överens om uppdelning av grejer och det slutade med att jag var tvungen att ge honom allt för att jag ville därifrån så fort som möjligt. Ändå bråkade vi såppas att jag blir helt galet arg när jag tänker på honom.

Eller senaste pojkvännen som var en sol och vårare som verkligen sa allt man ville höra, men det visade sig att han höll på med det för att jag skulle boosta hans självförtroende och dryga ut hans matkassa under sommaren.
Fan vilka svin jag har snubblat över det senaste året!

Men så kommer det en jättesnäll och go kille några veckor efter uppbrottet med den sistnämnda, en kille med hjärtat på rätt ställe och verkligen intresserad och noga med hur jag mår.. vad gör jag, jo jag blir livrädd och helt ointresserad på grund av att han är för tillgänglig och drar. Samma sak händer nu igen, träffade en kille ett par ggr och häromdagen sa han att han tycker om mig jättemycket.. och jag är inte alls redo att släppa in honom i mitt liv.. det är just det, jag vill inte nån mer gång uppoffra saker i mitt liv för en killes skull, jag har gjort det vid flera tillfällen och vad tjänar jag på det? INGENTING!

Varför är det så, tjejen offrar tid ifrån tex träning och vänner för att hon vill umgås med den nya killen och ta vara på den första tiden då man är otroligt kär osv. medans killen kör på samma grejer som innan och ändrar ingenting i sitt liv för tjejens skull?

Nä det där med kärlek förstår jag inte riktigt mig på, om jag hade fått välja så har jag redan en jättebra kille som jag skulle kunna vara med.
Senast jag var kär var för snart ett år sedan, i min dåvarande sambos hockeykompis, komplicerat jag vet, men det verkar som om jag inte kan bli kär när det kommer för lätt.. på något vis är nog jakten en viktig del för mig.

Höst och förberedelser för.. ja allt möjligt

Ja nu börjar det gå mot mörkare tider, helt i min smak, jag är ju född som ett höstbarn och tycker att en tjock tröja och en varm kopp kaffe att värma händerna på i rusket är bland det mysigaste man kan göra.

Det är nu man börjar umgås med dem som försvunnit under sommarmånaderna och det drar igång med lite kul uteliv. Jag planerar in en födelsedagsfest om en vecka och det ska bli jätteroligt att samla kompisar och dricka några riktigt goda cocktails. Jag har inhandlat en himla fin klänning som jag antagligen kommer att bo i från och med nu.. Svart i skinn och knälång, ja ni ser ju själva. Jag har till och med lyckats få hit min killkompis Fabian hela vägen ifrån Göteborg. Det kommer att bli en kul kväll!

I övrigt så tränar jag jättemycket just nu, har lämnat in min bil på lagning och varit utan wheels i en hel vecka snart. För en biltjej som jag är det jättelång tid. Jag har nog gått över tre mil denna vecka på grund av det, och då räknar jag inte med mina löpturer. Och vilken tur att jag körde igång så hårt efter min influensa-period, för igår så kom vår fystränare med en överasskning, tre minuter innan start så berättar hon att vi ska göra Coopers test (3 km på tid). Jag som gjorde det på strax innan 15 minuter förra gången ville ha en revanch och skala av en minut på min tid. Så startskottet gick och tempot var högt denna gången och jag gick i mål som 4:e bäst i laget på ca 13 minuter!! Jättenöjd med det resultatet och tänker fortsätta sikta på bättre ändå!

Själva hockeyspelandet går också framåt, det känns jättebra när man verkligen saknar att vara på is och känna att man lär sig mer och mer för varje dag som går. Gårdagens isträning gick kanon och jag har fått en ny slipning av mina skridskor som kändes mycket bättre för min åkstil. Så fick jag reda på att jag är kallad till matchen på söndag oxå. Spännande tycker jag!

Stay tuned!

Okänd

Det fanns en gång en man i mitt liv, vi kan för skojs skull kalla honom för min pappa, han hade karaktär och var full av liv. Alla som mötte honom blev berörda på något sätt och alltid positivt hyllad av alla. Han var min stora idol och jag som minsta barnet var en "pappas tjej".

För 3 år sedan ändrades allt detta i en drastisk handling som många kan relatera till, skiljsmässa. Jag bestämde mig för att inte älta det som varit och jag medlade emellan mina föräldrar i ett halvår, försvarade den ena och hjälpte den andre. Detta ledde till en episod av panikångestattacker, prestationsångest och utbrändhet. Lite visste jag att detta skulle påverka hela min existens från och med den dagen mamma ringde och grät.

Jag försökte hålla relationen med pappa igång och bakade och hjälpte honom att passa hundar, accepterade hans nya sambo, trots att hon är helt socialt handikappad och inte vet vad normalt hyfs är att vara trevlig mot sin nya mans existerande familj. Trots mina försök fanns där inget intresse för att hålla relationen flytande, om det inte var jag som gjorde jobbet, det kunde gå 3-4 månader emellan om han inte ville ha hjälp med hundarna förstås. Spiken i kistan måste ändå vara den gången han ringde på min första arbetslösa vecka och försöker verkligen verka som om han är intresserad av mig, när han egentligen bara ville ha hundvakt i Augusti. Mitt svar blev att jag inte kommer att kunna lova något för att jag eventuellt kan ha ett jobb då (och jag tyckte det var otroligt dålig stil att han ringde bara när han behöver hjälp) idioten som då inte ens inser att jag är den enda i familjen som fortfarande försvarar honom säger till mig att " Du kommer nog inte få något jobb innan dess" AJ! Så kan man inte säga till nån som precis blivit av med sitt jobb? Jag trodde man skulle vara uppmuntrande och hjälpsam.. men icke..

Eller när jag bröt med min sambo, jag kunde inte leva i det förhållandet på grund av samma anledningar som pappa kände i sitt liv med min mamma och jag bröt upp. Min fd sambo ringde då min pappa och tog upp våra problem med honom och efter det så stod han inte på min sida längre, han höll med min fd sambo och tyckte att han var en fin kille, han försökte vid ett tillfälle övertala mig att jag var skyldig exet pengar och visade tydligt att hans åsikt var att jag inte borde ha gjort slut trots min olycka och min känsla av osäkerhet med den här killen. ja listan av besvikelser är lång..

men det jag fick idag på sms är bevis på att han helt förlorat sin karaktär och blivit någon slags sömngångare som inte har en aning om vad som händer i livet. Han hade pratat med min syster som sagt att vi behöver reda ut lite saker. Han avslutade sitt sms med " Om det är så kan du väl kontakta mig"

Jag har ju för fan gjort allt för att hålla igång ett förhållande med min far och inget gensvar funnits, vill han laga något får han ta i det. Jag har varit med om hjärtesorg förut, otrogna pojkvänner, svikande vänner, död och alla tänkbara motgångar, men ingen har lyckats rasa min värld som han. Jag vet nu i efterhand att jag gjort vissa val i livet för att få hans uppmärksamhet och för att komma honom närmare, men allt förgäves.

Bloggar av mig, det var ju ett tag sedan

Ja här sitter jag en solig höstdag och funderar på vad jag gjort den senaste tiden.

Vi börjar från Sydsverige och jobbar oss uppåt..

Jag och mamma blev bjudna på min mammas bästa väns bröllop, som jag trodde skulle bli semiroligt och lite långdraget. Helt fel ute visade det sig. Jag hade jätteroligt och träffade mycket roliga vänner och redan bekanta!!Full som ett as i 12 cm klackar och skoskav som hette duga dansade jag med alla som medverkade och jag var inte störig på något sätt, nej alla var som jag! Tre dagar i Malmö blev det och snart skulle vi åka till min farbror som fyllde år, bosatt i Åmål. Där gör vi som alla höstar och drar ut i skogen och plockar svamp :) vi hittade massor och visste att vi skulle behöva åka en vända till senare för att verkligen få fnurr på detta svampåret. Så tre dagar i skogen och sen hem en liten vända som senare resulterade i en resa med ishockeylaget. Till okänt mål begav vi oss och vi närmade oss den förbaskade ön Tjörn.. ni som läst tidigare inlägg eller känner mig vet vad det handlar om. Vi hamnade på ett vandrarhem i Sibräcka och sov där en natt, pga felbokningar. Sen åkte vi ut i skärgården till en kobbe som var som en idyll! Teambuilding och massor av bus väntade där. Inte ens tre dagar senare var vi tillbaka i Åmål för nästa sväng och jävlar vad svamp vi fick tag i.

Nä som ni ser har jag haft fullt upp och jätteroligt denna hösten.. kunde inte varit bättre faktiskt.. och jg har fortfarande saker att se fram emot :D

på återseende

Ödets väg..?

Jag har sedan barnsben haft en person som jag mött med jämna mellanrum, han var min första förälskelse och barn till mina föräldrars bästa vänner. Jag minns det så väl när jag skrev om honom i min dagbok om hur kär jag var och hur jag önskade att han skulle hålla min hand. Jag kan ha varit 6-7 år gammal och sen gick det några år och vi träffades ibland.

Idag stötte jag på honom på internet och det verkar vara en så konstig slump. Jag har stött på honom vid flera tillfällen i mitt liv och vid alla tillfällen har vi båda varit singlar.

För cirka 5 år sedan träffades vi på och vi bestämde oss för att gå på dubbeldejt med min kompis på Liseberg. Jag var tokigt bakfull och var nog inget trevligt sällskap och sen är det väldigt svårt att få en syl i vädret när jag och min bästa kompis kommer ihop oss. Så det rann ut i sanden och jag var väl inte riktigt redo för en så seriös kille. Han är nämligen världens snällaste och har hjärtat på rätt ställe. Som jag sagt ett tag nu så är jag verkligen trött på att vara singel, jag vill slå mig till ro och hitta en harmoni i livet, men definitivt inte nöja mig med mindre. Men tänk vilken historia det skulle bli om vi skulle bli tillsammans?
Kära redan som barn och fann varann igen som vuxna..

Gud så sött, det är nästan lite för bra.. eller?

Singel igen och fokus på mig

Ja för några veckor sedan träffade man, vad man trodde var en bra kille som man kunde slå sig till ro med. Gick inte som jag tänkt mig men nu har jag prioriterat om och inser att det var nog bäst att det tog slut. Jag som älskar träning och mina vänner fick offra den tiden för att han inte kunde kompromissa. Så ska det inte vara, att en ger och ger och inget får.

Så ishockeyträningen blir min stora fokus igen, det är ju trots allt det BÄSTA jag vet!! Nu är det Coopers test på tisdag och jag siktar på en riktigt bra tid. Sen är det bara att nöta på skridskorna för att bli säker på isen. Jag har ju inte hållit på så länge så det är lite rangligt.. ha ha
Lite längre in på säsongen kan jag nog känna mig lite mer säker. Igår surfade jag på nätet för att se om det skrivs något om kost och ishockey och jag hittade lite på AXA'a sida där de beskriver bra kosthållning för elitidrottare. Mycket bra info och det är ju faktiskt så att det är bättre att äta mat än att trycka i sig pulver och sånt. Men jag ska ändå testa Whey 80, eftersom när man är klar på is så tar det en bra stund innan man kommer hem och kan äta mat. Den ska öka fettförbränningen och muskelbyggnaden i kroppen samtidigt som man får mer energi och fokus innan träning.

Till sist vill jag igen påpeka till er tjejer som alltid velat testa ishockey men inte fått tummen ur, eller tror att man behöver förkunskaper, testa!! Jag har gjort rund 13 träningar nu och jag har aldrig haft så roligt eller fått så bra träning i hela mitt liv. Lagandan, den utveckling man gör (mentalt och fysiskt) och sen är det ju hysteriskt roligt när man träffar massor med tjejer i alla åldrar.

// HockeyTezz

Arbetslös = rastlös

Här sitter man på Tjörn hemma hos sin pojkvän och väntar på att nåt ska hända. Jag hade en viss uppfattning om att vara arbetslös och den stämmer ganska bra, men jag vill inte längre sitta på ändan och inte komma vidare i livet. Alla har inte den inställningen dock, att man bara sätter nöje och snabba pengar i första hand är något jag är rädd för. Inte kan man leva hela livet framför dumburken och aldrig lyfta ett finger förrän det är på tok för sent??

Jag menar i mina ögon är det otroligt viktigt att försöka gå upp i tid och inte ligga och sova till tre fyra på dagarna, träna och äta hälsosamt, hålla ett socialt liv öppet men inte bara festa och trycka i sig godis hela dagarna.. klarar jag verkligen denna livsstil? När ishockeyn börjar är jag rädd att det kommer att haverera ändå även om det inte är vad jag vill. Men det är bara jag som uppoffrar saker. Ändrar min kosthållning, minskar på träning för att jag vill umgås, åker 12 mil enkel resa för att träffas.. köper mat för mina sista pengar för att hjälpa till... lånar ut bilen till en som inte ens kan betro mig till sitt spotifylösen?? känns som jag blir utnyttjad.. Vad i hela fridens ska jag ta mig till, hur kan jag göra mig förstådd och få reda på sanningen?

Mitt syfte är iaf att skaffa mig ett jobb snart och komma igång med min karriär och köra hårt som fan för att nå mina mål. Jag vill en dag bli arbetsledare för en logistik eller customer service avdelning.. något som jag alltid velat och om inte jag blivit varslad hade jag nog nått mitt mål inom något år.. typiskt att man ska börja om igen....

Ge mig ett jobb!

7 arbetsdagar kvar

Jag har sedan i februari vetat om att jag är varslad och har sett detta som en möjlighet att få starta om och hitta nåt jag verkligen vill göra.

Men det börjar bli allt för nära. Nu har jag tre arbetsdagar nästa vecka och veckan efter det är det 4 sen är jag arbetslös. Det ordet är hemskt! Det blir mer och mer uppenbart att arbetsgivarna har 100-tals med kandidater att välja och vraka mellan. Hur ska lilla jag kunna sticka ut i ett mail eller ett samtal för att just jag ska få möjlighet till att komma på intervju? Många av dem som söker är ju väldigt kvalificeradeockså, vem vill anställa en rookie när de har kanske ett 10-20 st med lång erfarenhet?

Jag var positiv till allt sökeri i början men nu börjar jag tvivla på att jag kommer att ha ork att fortsätta med min positiva syn. Tredje gången jag blir uppsagd pga arbetsbrist och det finns en tid där till och med jag börjar vackla på min främsta personliga tillgång. Min positiva syn.
Bitterhet och ensamhet kanske väntar i nästa hörn. Jag vill ju inte tvingas ta ett jobb som jag absolut inte vill ha och framförallt inte gå ner mig i lön. Det tjänar ju ingen på. Då skulle jag bara gå ner mig ännu mer i det träsket jag har framför mina fötter, jag vill gärna vända innan jag ger mig in i det och gå tillbaka. Men tiden kan ju bara gå framåt och så även jag. Hur djupt går det, kommer jag ta mig ur som en starkare person eller finns det en väg runt?

Det pressar mig att jag inte kan tillåta mig själv till att vara nere och brar processa det här i lugn och ro. Jag tvingar mig själv till att hålla skenet uppe och vill gärna framstå som den starka tjejen som alltid klarar motgångar utan att blinka. Mina vänner säger åt mig att jag ska ta den här tiden och vara nere, 'låt dig själv vara ledsen' säger dem. Men jag känner mig otroligt pressad, kan inte sova, äter dåligt och oroar mig för hur det ska gå med pengar och all tid jag kommer att ha över. Sitta och vänta på att tiden ska gå och allt detta ensam.. mina andra kompisar som är varslade har ju en partner att ha som bollplank och en person som är dem så nära att man kan öppna sig helt. Jag vill inte sitta hemma hos mina kompisar och grina över hur jobbigt jag har det, de är ju trors allt i samma situation och vem är jag som säger att jag har det värst? Även om jag gjorde det så kan jag inte med att beklaga mig hos vänner, familj eller nån annan, jag vill inte vara en börda för någon. I många fall när jag försöker öppna mig så brukar de även flika in om hur de upplever allt och hur jobbiga deras problem är. Sällan man får prata av sig helt och hållet, det slutar oftast med att jag får trösta personen jag pratar med, även om det är jag som ville ha uppmuntran.

Jag är rädd att jag kommer förlora mig själv i den här depressionen, tänk om jag inte orkar mig ur det här denna gången?

Hatar måndagar

Ja helgen kändes ju lovande när man gick in med ledigt på fredag, hade massa roliga planer. Torsdagen präglades av ishockey kvartsfinal och gin&tonic, det var en rolig kväll med goda vänner och mycket gap mot tv:n. Jag hoppade över krogen eftersom jag skulle tvätta och städa inför mig dejt som jag hade på fredagskvällen. Detta skulle vara den allra första dejten efter jag separerat ifrån min sambo. Killen som jag skulle träffa verkade väldigt gullig och vi sms:ade hela den veckan med massor av gulligheter. Fredagen kom och han kom med förslaget att vi skulle kolla på ishockeyn (han är hockeykille) och sagt och gjort så åkte jag hem till honom och vi myste lite. Han var väldigt blyg och lite svår att få grepp om vad han ville egentligen. Nu i efterhand har han vänt på en femöring och nu får jag inga sms eller mysiga telefonsamtal. Även om det var han som var den som drog i det hela ifrån början. Inte annat än att man känner sig ratad. Fan, första killen jag gillar på länge juh och det höll i sig i tre dar.. Bounce back..

På lördagen kände jag mig lite vemodig och tänkte att fan nu ska vi festa bort våra bekymmer! Jag ringde till mina kompisar som av en slump skulle gå på Dead by April på Millitärpalatset, I love DbA!! Så jag hängde på i ett nafs och skinnbrallorna åkte på illa kvickt! Fan den roligaste kvällen jag haft på länge! Bandet spelade ju svinbra och var till och med ute och signerade tishor och lite allt möjligt :D . En eloge till bandet (och även förbandet)!

Efter det blev det krogar och massor med roliga gamla kompisar dök upp. Men jag skulle behöva sova ett dygn eller nåt för att kunna ta igen mig.

Vårtecken 2

Jag och min bästa vän satt ute och drack martini i solen och hade det gott! Kan det bli bättre? Kolla blinget i solglasögonen!

Välkommen vår!

Jag gick en promenad igår och hittade dessa vackra blommor, nu är det verkligen på gång med sommar och sol. Ska njuta denna sommaren och bara ha roligt!

Filificerar

Jag kan inte få nog av duvan i Comviq reklamen, han är ju bara för go! Kolla in www.fb.se där finns massor av reklamer att titta på!

Hemkommen ifrån en kväll på stan

Jag var hemma tidigt ikväll, klockan var nog inte mer än 3. Ha ha bättre än förra helgen som jag släntrade hem kl 7 på morgonen. Hur ska den har sommaren se ut om jag redan håller på att efterfestar så här?

Närbild2

Den första var ju suddig

Sjunde träningen avklarad med guld stjärna i kanten!

Igår körde vi hockey i vanlig ordning och jag tyckte inte att det gick så bra för mig i början, vi hade ju inte haft isträning på en hel vecka och det märks rätt så fort.
Men jag kämpade på och efter att man var lite uppvärmd så gick det bättre och bättre. Mot halva träningen körde vi två backar mot tre forwards och fick spela mot ett mål. Det var svårt och samtidigt jätteroligt! Jag skulle fram och ta pucken ifrån en av backarna, Korpi, och det var som att åka in i en vägg. Pang sa det i axeln, men det konstiga var att jag efter smällen stod kvar på skridskorna!! Nybörjartur tänkte jag och fortsatte att trampa is som om det vore den sista gången jag skulle träna. Sen bytte vi övning och vi blev tre mot tre på ett mål. Jag Bex och Sunkis körde mot de gula och det gick rätt så bra. Jag är tacksam att de inte behandlar mig som om jag vore kass utan kör på som vanligt. Jag tycker nog att vi satte press på dem och jag hade blivit utvald som hack-kykling av en av de gula. Men hur mycket hon än skulle på och hakas och tacklas så föll jag inte.. inte på grund av henne iaf! Ha ha! Mot slutet av träningen så gjorde vi väldigt bra ifrån oss och vi röda hittade varann jättebra. Detta såg tränaren och när vi blev inkallade för 'peptalk' så hade de en och annan kommentar över att vi inte rör på oss och hittar så mycket ytor som vi borde, så backarna bara kan sno pucken ifrån oss.
-'Förutom du', säger tränaren och pekar på mig med klubban, 'du har gjort en fantastisk utvecling de här få träningarna som du har varit här. Om alla skulle utvecklas i samma takt har vi ingenting att oroa oss för.'
Det var som manna ifrån himmelen efter en månads svält, jag har kämpat så mycket med skridskorna och är ju så tävlingsinriktad och vill gärna vara bäst redan innan jag lärt mig någonting. Den kommentaren har gjort att jag vill träna mer och lära mig mer. NU!!

Jag vill bara understryka hur fast jag är i den här sporten, bara efter 7 träningar!

Ishockey för tjejer i Borås-området

Jag skulle vilja att intresset för tjejhockey växte lite här. Om vi skulle få tag i fler intresserade tjejer så skulle Borås kunna få två lag, ett för tjejer och ett dam-lag. Vilket skulle innebära att alla får vara med och spela match och inte bara vissa utvalda på grund av att vi är för många.

Tjerer, att lära sig att spela hockey är jätteroligt och det finns inget bättre sätt att loosa vikt på, jag tappade tre kilo på två veckor när jag började spela!! Och så är det ju såå roligt också!!
Man behöver inte ha någon kunskap eller kondition för att bli en i laget, bara lite jävlar anamma och intresse för hockey. Jag kunde inte nåt när jag började och jag tror att jag kan få spela matcher redan i nästa termin.

Om ni är intresserade så ta kontakt med Peter Blom på 0704 - 28 16 10 mail: peter.bloom@byggfast.se eller via http://www.borashockey.se/

Fixar mig inför festen

Har hållt på i en timme nu. Hoppas det blir bra med maken:)

Jag vill hem!

Till sitta i solen istället för på kontoret!

Jobbar

Idag är det Fredag och nästan hela företaget är lediga på grund av 4-dagars vecka. Men jag har inte nån komp att ta ut så jag får jobba, tomt i korridorerna, men hellre på jobbet än arbetslös! Får väl hoppas att det går bra på tisdag när jag ska på 2:a intervjun på ett företag. I så fall kommer jag få jobba som resande distributör och besöka företag. Skulle vara roligt att få jobba när man bestämmer lite själv hur mycket man ska jobba och vilken upplägg man vill ha. Jag tror nog att jag skulle vara bra på det jobbet. Men man kan ju aldrig veta. Hoppas att det går bra och att jag trivs om jag skulle få det.

Har sökt lite andra jobb men det är svårt att sticka ut ur en 600-700 e-mail hög. Man kan ju inte använda sig av annat papper eller lämna in det personligen. Man skulle bli miljonär och jobba hos Greenpeace. Eller rädda tigrar med WWF. Eller mer troligt utbilda sig till dietist/hälsocoach.

Nä nu stämplar jag snart ut! Tar en promenad i vår vädret istället.

Idag ska jag åka med hockeylaget och sparkas lite på dem. Vi ska träna karate, vet inte riktigt hur det kommer gå, förmodligen bättre än skridskoåkningen, eftersom alla andra tjejer är så duktiga på griller. HÄr har jag min chans att glänsa lite. He he

Ja det går ju sakta men säkert, jag hoppas verkligen att det kommer till fler tjejer så att vi kan skapa ett dam-lag och ett flicklag, på så sätt får alla tjejer i alla åldrar chans att spela match, och det är ju guld värt för BHC's förening och för tjejerna!

Så är du intresserad av hockey och tjej i vilken ålder som helst och bor i Boråsområdet, kom in och prova, ingen är för ung eller för gammal för att lära sig något nytt, TRO MIG!

Övertalig

Fan vad man är omotiverad att jobba när det är sol ute.

Carro orkar inte mer nu

Nu är det snart slut på morgonträningen

Hockeyträning söndag kl 7

Övar lite på puckföring och skriller, har man inget bättre för sig på söndag morgon