Arbetslös = rastlös

Här sitter man på Tjörn hemma hos sin pojkvän och väntar på att nåt ska hända. Jag hade en viss uppfattning om att vara arbetslös och den stämmer ganska bra, men jag vill inte längre sitta på ändan och inte komma vidare i livet. Alla har inte den inställningen dock, att man bara sätter nöje och snabba pengar i första hand är något jag är rädd för. Inte kan man leva hela livet framför dumburken och aldrig lyfta ett finger förrän det är på tok för sent??

Jag menar i mina ögon är det otroligt viktigt att försöka gå upp i tid och inte ligga och sova till tre fyra på dagarna, träna och äta hälsosamt, hålla ett socialt liv öppet men inte bara festa och trycka i sig godis hela dagarna.. klarar jag verkligen denna livsstil? När ishockeyn börjar är jag rädd att det kommer att haverera ändå även om det inte är vad jag vill. Men det är bara jag som uppoffrar saker. Ändrar min kosthållning, minskar på träning för att jag vill umgås, åker 12 mil enkel resa för att träffas.. köper mat för mina sista pengar för att hjälpa till... lånar ut bilen till en som inte ens kan betro mig till sitt spotifylösen?? känns som jag blir utnyttjad.. Vad i hela fridens ska jag ta mig till, hur kan jag göra mig förstådd och få reda på sanningen?

Mitt syfte är iaf att skaffa mig ett jobb snart och komma igång med min karriär och köra hårt som fan för att nå mina mål. Jag vill en dag bli arbetsledare för en logistik eller customer service avdelning.. något som jag alltid velat och om inte jag blivit varslad hade jag nog nått mitt mål inom något år.. typiskt att man ska börja om igen....

Ge mig ett jobb!