noll nio

Tvåtusen nio, ja här är mina funderingar över just detta året.
Vilken bergochdalbana det varit för mig. Började inte särskilt positivt med vetskapen om att jag skulle bli uppsagd från jobbet, mitt uppe i ett uppdelning av grejer för jag skulle flytta isär med sambon. Inget kul alls faktiskt, sen blev man singel igen och alldeles för sårad för att ens se åt någon på väldigt länge. Sveket ifrån ens eget kött och blod där det enda jag krävde var att få lite tid och lite stöd ifrån min far.
Våren kom och varslet om uppsägning kom och på ett sätt var det skönt att man skulle komma ifrån jobbet som hade en del dåliga sidor (men jag älskade det ändå). Vemodigt gav man sig ut i sommaren med många vänner som gått samma öde tillmötes och sommarmånaderna blev riktigt trevliga, fester och bus och det kändes som en lång semester. Minus var ju när jag väl vågade mig på att träffa killar fick jag tag i en som lovade mig guld och gröna skogar och sen dumpa mig på sämsta sätt.. så var kärlekslivet tillbaka på ruta ett igen.
Nåja, höst kom och hockeysäsongen drog igång med fart och fläkt! Den har verkligen räddat mig på många sätt, man umgås med folk och rör på sig och utvecklar mig psykiskt och fysiskt. Framstegen är inte lika tydliga som när jag började men jag vet att det tar sig :)
Jo sen kom vintern och lustigt nog dök det upp en strimma hopp om kärleken, ett möte utan utbyte av ord och sen såg jag helt plötsligt världen lite annorlunda. Jag ska inte säga mycket mer om det, för ännu är det inget officiellt, men jag hoppas på det och jag känner att den oron jag hade om att jag kanske förbrukat mina chanser när det gäller kärlek, är borta nu. Ett litet ljus i tunneln om att jag också kanske kan finna den där samhörigheten.

Så nu sitter man här, klockan är 16.14 och det nya året närmar sig, funderar på hur man skulle summera tjugo hundra nio. Jag vill säga att trots alla motgångar känner jag mig starkare, men samtidigt svagare. Jag har knutit nya kontakter med en hel del härliga människor och funnit tillbaka till gamla vänner. Groll som legat och pyrt är bortspolat (inte det med pappa dock) Kanske har jag lite nya planer när det kommer till karriär och vem vet snart kanske det drar igång.
Så gott nytt år, och ja just det, mitt nyårslöfte är att jag ska läsa mer böcker, vårda mina vänskaper och att se till att jag får det jag vill ha!

Lagens långa sexiga arm

Eftersom killen jag är hopplöst betuttad i envisades med att betala min taxi hem den morgonen när vi pratat om allt och ingenting i flera timmar, kom jag med förslaget att jag skulle återgälda honom någon gång. Sagt och gjort så kom jag med ett förslag att vi skulle gå på bio. Han tyckte det var en bra idé och jag studsade av glädje. Vi bestämde en dag som sedan blev hektisk och stressig för honom och jag var helt säker på att han hade ångrat sig och ville inte ha med mig att göra längre. Då kommer han med förslaget att han skulle komme hem till mig på en fika den dagen istället (sikken tur att jag städat och bakat och allt var i tip top ordning) och så sa han att vi kunde ta bion dagen efter istället och kanske ta en öl efteråt. (mera glädjeskutt) Så han kom hem till mig och när jag öppnade dörren till min perfekta nystädade lya står han med sitt charmiga leende och bara förgyller hela min dag. Vi satt och pratade och hade som förra gången mycket att prata om och väldigt trevligt. Han fick till sist ta sig i kragen och åka hem kl 00 för han skulle upp och jobba tidigt. Sen kom orden man verkligen ville höra "Vi ses imorgon" och jag kände själv hur jag nästan överdrivet skränade " Ja, det gör vi!!"

Sagt och gjort så ringde han på dagen och vi gjorde upp våra planer som innebar bio kl 21 och kanske en öl efteråt. Väl inne på bion så satt jag och trånade efter att han skulle visa minsta lilla intresse och kanske luta sig emot mig. Men han höll sig på sin kant och lilla jag åker bergodalbana mellan.. han gillar mig - han gillar mig inte..
Efter bion blev det ändå att vi drog oss båda för att gå skiljda vägar så en öl blev det på Café Viskan som dubblar som bistro på kvällstid. Jättetrevligt, men samtidigt lite stelt satt vi och pratade till de stängde och han känner ju massor med folk i stan så vi hejade och skämtade med alla därinne. Han verkade inte alls blyg över att han satt med mig och att vi var på dejt verkade nå fram till de flesta. Vi gick vidare till Vimmel och drack några drinkar medans jag själv satt och iakttog att alla tjejer satt och trånade efter just min dejt. Vilket gjorde mig stolt på något konstigt sätt. Vi hade jättetrevligt och jag lade handen på hans rygg när vi gick genom folkmassorna och vi kände att vi inte rikitgt passade in ibland Vimmelfolket. Så vi gick ut efter ett gäng killar startat ett iskrig. Fnittrade vidare till Wisers där vi satt i bara en liten stund tills vi fick skjuts hem av en vaktkompis till honom. Väl där fick vi för oss att en till film à la Voddler och slängde på nåt skräp. Fortfarande ingen kroppskontakt från hans sida och jag visste inte alls vad jag skulle tro. Men efter en stund slängde han sig i soffan och hamnade delvis på mig (av misstag eller ej?) men jag sa till honom att han skulle komma och lägga sig längre upp för det var mjukare där.. he he
Inte mer än några sekunder gick förbi innan vi kysstes och det kändes som om vi gått kring het gröt alldeles för länge och vi kastade oss in i varandras armar ömsesidigt!! Det var definitivt en passionerad kyss och filmen försvann i bakgrunden och tog slut.. Åh, jag inser nu att jag är så insyltad, har varit hemifrån några dagar och jag saknar honom och kan inte vänta tills jag får se honom igen.. Det gör ont i mig, så mycket tycker jag om honom!!

Decemberpirr

Ja det närmar sig jul och alla barnen börjar känna av att klappar och julmys är nära, men det är inte därför jag har pirr i magen. Jag har nyligen upptäckt en person som kretsat precis utanför mitt liv, funnits där men ändå inte. Jag har sett honom förut och sett honom som ouppnålig. Men några möten senare och det varmaste leende jag någonsin mött har vänt på steken.
Kär... jag har inte varit kär sedan jättelänge, och jag är så kluven. Jag vill skrika ut det över gator och torg, men samtidigt är jag rädd att det försvinner om jag gör det. Nytt och spännande, till den grad att jag inte kan äta och sova rikitgt men på ett bra sätt. En liten fågel flyger och sätter sig på mitt balkongräcke och jag kan inte sluta le, jag har en positiv syn på det mesta (som om jag inte redan hade endorfiner så det räcker och blir över) han är allt jag tänker på....

För ett tag sedan hade vi tjejkväll och jag slängde på mig en cocktailklänning och de fina nya skorna jag köpt på rea. Vi dansade ut till kompisen i Rydboholm och sen infann vi oss i krogkön. Just då dyker han upp, killen som ger mig en mindre stroke när jag ser honom. Ville flyga fram och krama honom men det skulle nog verka konstigt eftersom vi endast haft sms kontakt. Jag sansade mig och tjejerna stod i baren och handlade nåt att dricka. Jag såg att han satte sig vid ett bord längre bort och jag bestämde mig för att gå fram och hälsa. Med självförtroendet på topp gick jag i min snygga klänning från MQ och han lyste upp när han såg mig och jag fick en kram <3! Chockad och glad märkte jag att hans kompis kollade frågande på mig så jag sträckte fram handen och skulle presentera mig när han utbrister: "Är det du som är 26-åringen??" Jag blev tagen av kommentaren och faktumet att han visste om mig. Tyder ju på att de pratat om mig :D Han lös också av lycka och ville gärna att jag skulle "ta god hand" om hans vän. Smickrad och fylld av rosa moln och fjärilar gled jag tillbaka till mina kompisar. Men inte innan killen säger åt mig att vi ses sen... och det gjorde vi, båda stod utanför vid stängningstid och ingen ville egentligen skiljas ifrån varann så jag hängde med honom hem och vi lyssnade på musik och pratade i många timmar, tills solen gick upp. jag var tvungen att åka hem så sent (eller tidigt) som 8 på morgonen och vid dörren fick jag den varmaste kramen som jag någonsin upplevt. Nästan som om han inte ville att jag skulle gå. Garanterat den BÄSTA kvällen/natten/morgonen på hela 2009, ja kan nog till och med säga någonsin..

Ja annars är det match idag BHC damer spelar mot LN70 och idag vill jag verkligen göra ett mål eller 2, känns som om det borde vara min tur idag, ja eller assist hade oxå suttit fint. Lite poäng till min statistik :D. Så frukost i form av fil och flingor, två knäckebröd och en klementin och kaffe+ vatten med resorb.. sen en snabb sväng ner till Knalleland och hjälpa BHC föreningen att möta våra härliga supportrar. Hem igen, försöka hinna laga mat och en snabbis till biltvätten (den är inte längre metallic utan snarare knottrig av allt grus och salt. Stackars bil..